Byggd försprint nummer fjorton.

Utfallen gick snabbare, laktatet var lägre mitt i passet (5,3 mot 6,5 mmol/L) och träningsvärken 24 h senare 26 mot 41 mm.

Proffsfotbollsspelare höll farten när tröttheten slog till: snabbare i sprint 14 och 15, och 1,9 % snabbare på 30 m i den sista.

Tränade cyklister efter 7 dagar: toppeffekt 766 → 827 W, medeleffekt 350 → 380 W.

Sju dagars vätgasinhalation i 20 minuter höjde den maximala löphastigheten med upp till 4,2 % jämfört med luft.

Efter två veckor med vätevatten höll cyklisternas toppeffekt i de sena sprinterna. Med placebo sjönk den med ungefär 12 %.

839 mot 816 W i den första av sex maximala sprinter, och musklerna tog upp mer syre.

En vecka med vätevatten höjde maximal och genomsnittlig roddeffekt under 30 sekunder och gav snabbare återhämtning av pulsen.

Vätgas före fyra Wingate-sprinter förbättrade medeleffekt och trötthetsindex i den sista och tuffaste sprinten.

Löparna med mest att vinna kortade tiden i ett uppförslopp med upp till 36 sekunder.

Fenssimmare på landslagsnivå efter fyra dagars hög belastning. Ungefär en kroppslängd på den nivån.

Vid 3 W/kg: 4,0 mot 5,1 mmol/L. Lägre upplevd ansträngning och effektivare andning vid 4 W/kg.

En enda dos höjde den genomsnittliga sprinteffekten, sänkte trötthetsindex och gav snabbare återhämtning av hjärtfrekvensvariabiliteten.

En vecka med vätevatten förhindrade den laktatökning som sågs med placebo under 30 minuters hård cykling.

20 minuters inhalation före hård cykling sänkte den upplevda ansträngningen i varje steg och pulsen vid 50–100 % av max.

Vätgas före cykling till utmattning förbättrade trötthet, ansträngning och trampkadens precis på slutet.

Två liter om dagen i 14 dagar höjde blodets pH och bikarbonat (28,3 → 30,5 mEq/L), en buffert mot försurning vid träning.

Fenssimmare på elitnivå efter två hårda pass på en dag: CK 156 mot 190 U/L, mindre träningsvärk och högre hopp.

Ett enda vätgasbad på 30 minuter efter muskelskadande träning höll CK och andra markörer för muskelskada på utgångsnivå.

Att andas vätgas efter ansträngande träning dämpade en markör för DNA-oxidation och minskningen i hopphöjd.

Vätevatten stoppade den dagliga minskningen av blodets antioxidantkapacitet under tre dagar med upprepade sprinter.

En vecka med inhalation höll kväveoxidnivån högre och sänkte IL-6 och en markör för DNA-skada efter högintensiv träning.

Inhalation efter träning förbättrade antioxidantkapaciteten och sänkte antalet vita blodkroppar och CRP hos idrottare.

78 mot 70 repetitioner halv knäböj till utmattning och 9,6 % högre total effekt efter åtta dagar.

Handbolls- och skeletonidrottare fick mer vridmoment efter intensiva tester, mer muskelmassa, mindre fettmassa och lägre CK.

Lägre trötthet efter träning hos 99 otränade personer, och bättre uthållighetsmarkörer hos 60 tränade.

Två veckor med vätevatten ökade det maximala syreupptaget och tenderade att höja den maximala belastningen.

En enda dos förbättrade tiden till utmattning vid maximal aerob hastighet hos medeldistanslöpare.

Vätetabletter sänkte puls och andningsfrekvens under de första nio minuterna av ett stegrande test.

Triathleter som cyklade en timme i värme förbrukade mindre energi för samma arbete.

Väterikt kallt vatten före en shuttle run i värme förbättrade aerob hastighet, antal repetitioner, laktat och sinnesstämning.

Inandning av 1 % vätgas under cykling höjde acetonhalten i utandningsluften, en markör för fettmetabolism.

Tre dagar med väterikt pulver sänkte andningen och höjde bikarbonatet i vila under stegrande cykling.

Fjorton dagars inhalation, och dessutom bättre lungfunktion (FVC +0,19 L, FEV1 +0,11 L).

Fjorton dagar med vätevatten förbättrade trötthet, gångsträcka, uppresningar från stol och sömnkvalitet.

Elitidrottare återhämtade svullnad, rörlighet och balans lika bra med fotbad i vätevatten som med is.

Elitidrottare med mjukdelsskador återfick rörligheten snabbare med vätgas både oralt och utvärtes.

Personer över 50 som började styrketräna: mindre muskelskada, högre fritt testosteron, lägre totalkolesterol och LDL-kolesterol.

Äldre som drack vätevatten gick också snabbare, höll balansen längre och fick starkare grepp.

Sex månader med vätevatten hos personer över 70 förbättrade förmågan att resa sig från stol och telomerlängden.